Vänskapen började på lägret: "En speciell gemenskap"

Det som började av en slump växte till ett starkt vänskapsband. För Tijana och Margot handlar vänskapen om mer än skratt och gemensamma intressen. Den handlar också om tryggheten i att bli förstådd.

För fyra år sedan tilldelades Tijana Luokkala från Eskilstuna och Margot Chanteau Arvmyre från Stockholm samma rum under ett läger för barn och unga med synnedsättning. De klickade direkt, kunde prata om allt mellan himmel och jord och pratade långt in på småtimmarna den första natten. Det blev början på en stark vänskap.

– Hon är galen och jag är galen, så vi är ett perfekt team, säger Tijana.

De delar en humor som inte alla förstår, men också en vänskap med utrymme för allvar. När livet känns tungt vet de att den andra finns där.

– Man vet alltid att om jag är ledsen finns hon där och om hon är ledsen så finns jag där för henne, fortsätter hon.

“Det känns som att världen stannar”

När Parasport Sverige träffade Tijana och Margot på Idrottshelgen 2026 i Eskilstuna var de på plats för att testa olika idrotter, även sådana som de annars kanske inte hade vågat sig på.

– Man kan inte göra bättre än att försöka sitt bästa. När man väl vågar göra något man kanske varit rädd för kan det kännas som att världen stannar. Då känner man: ”Jag gjorde det”, säger Tijana.

– Det är en skön känsla, men man ska lyssna på sig själv och inte tvinga sig till något man inte vill, fyller Margot i.

Under helgen fick de också träffa andra med en synnedsättning och dela erfarenheter. För Tijana och Margot finns en särskild trygghet i att möta andra som förstår deras vardag

– Det finns en speciell gemenskap och man känner att man kan prata med alla, trots att man inte känner dem, säger Margot.

Den gemenskapen kan vara svårare att hitta i skolan, där elever och lärare inte alltid förstår de utmaningar som Tijana och Margot möter i sin vardag. På läger och träffar för personer med synnedsättning blir det lättare att vara sig själv och ta kontakt med andra, förklarar tjejerna.

– Man kanske tror att man är ensam. Men när man träffar många med samma bakgrund, då känner man sig inte så ensam längre, säger Tijana.

Vänner för livet

Trots att de två kompisarna bor i olika städer håller de kontakten mellan träffarna. De hörs på distans och ser till att även andra vänner som inte kan vara med på plats får ta del av gemenskapen på andra sätt.

Men det är något särskilt när de får ses, skratta tillsammans och träffa andra som vet hur det är att leva med en synnedsättning. Och kanske är det just känslan av att bli förstådd som gör att vänskapen fortsätter att växa – fyra år efter den där första natten då de pratade långt in på småtimmarna.